Jag loggade just in på denna blogg på måfå och såg att jag har haft 3-4 besökare dagligen i 3 år. Haha tyckte att det var så fruktansvärt sött, kan ni inte ta och slänga iväg ett mai till lisawilund@gmail.com så jag får veta vilka ni är? Blev så nyfiken nu, kanske får ta upp detta med novellskrivande igen? Vem vet ;) 

Ta hand om er allihopa! 

Där i dörren står mamma och undrar vad som står på, undrar varför Frida ser helt skärrad ut. Frida får inte fram ett ord, hon bara står och stirrar på mamma som om hon sett ett spöke.............................................

................................

Sen hinner jag inte läsa mera. Jag lägger ihop boken under kudden, memorerar sidan 167 och viker ett hörn på boken. " Fan, det var inte så smart.. " tänker jag innan jag reser mig upp för att hämta ett gammalt kuvert från skrivbordet och lägger det i boken, sen trycker jag in den blå fina boken under kudden och lutar mig bakåt i sängen, jag sneglar på min gröna fina klocka på armen och ser att jag nu suttit och läst oavbrutet i 4 timmar. " Hmm, inte undra på att jag har ont i ryggen! " tänker jag innan jag reser mig upp och går ner, och på vägen ner kan jag inte sluta tänka på boken. "Vilken fantastisk männsika den där Erik verkar vara! och hoppas det finns en fortsättning på den, vill verkligen läsa mera! Väldigt nyfiken på hur det går.."

Och jag vet att flera av mina läsare är nyfikna oxå, men nur äre slut på denna saga : -D Mm THE END nu :) Kommer kanske skriva om nåt annat random nån annanstanns, men på just denna blogg är de slut nu! Tack så mkt för allt å ha de bra :) <3 

Du och jag del 12

Frida stirrar fåraktigt på tegelstenen på golvet bakom dem. Erik reser sig upp och kollar ut genom fönstret men ser ingenting. Frida reser sig sakta upp från soffan och går in till köket för att hämta en sopskyffel. Hon går försiktigt inne i TVrummet för att inte få glasbitar i fötterna. Hon sopar sakta och försiktigt upp allt.

- Undra vem det var. säger hon lite dröjande till Erik.

Erik biter sig i läppen och svarar :
- Jadu, det kan ha varit vem som helst.
Frida fortsätter att sopa tills sop skyffeln är full. Hon går in till köket och häller ut glasbitarna i pappers korgen. Hon kan inte låta bli att tänka samtidigt. " Tänk om någon ville göra mig illa. " Hon ställer tillbaka sopen där hon tog den. I samma sekund ringer telefonen. Frida tvekar lite innan hon svara.
- Hallå? andas hon i telefon.
Det var bara mamma Anna. Hon frågar hur det går där hemma, Frida säger inget om Calle eller tegelstenen. Anna berättar att hon är hemma om en halvtimme. Frida trycker på AV-knappen och lägger tillbaka telefonen på bordet. Erik går ut till hallen och börjar klä på sig.
- Ska du gå hem? Frågar Frida tyst.

- Ja jag måste, men jag kommer tillbaka i morgon gumman. Svara han.
Sedan går han fram till Frida och kysser henne mjukt på munnen. Hon håller om honom, hårt, hon vill inte släppa. Han lirkar sig sakta ur hennes grepp och går sedan ut genom dörren. Frida skyndar sig att låsa, sen ställer hon sig i köket och vinkar åt honom, men han är redan borta. Frida känner sig ensamast i världen just nu. Hon går sakta upp för trappen till sitt rum. Hon öppnar dörren och där inne i hennes rum, står en helt främmande kille. Frida får panik.
- Hej Frida, säger killen och flinar brett.

Frida sväljer hårt.
- Tyckte du om tegelstenen du fick? Jag är ledsen för rutan, men du vet, affärer är pengar. Säger han och blinkar med ena ögat.
Han ser ut att vara i 25 års åldern tycker Frida, han är ganska lång över 1.80 gissar hon, ganska smal och svart ruffsigt hår. Han har en blå t-shirt på sig med WESC logga på, och ett par säckiga ljusa jeans. Han går mot Frida, hon vet inte vad hon ska göra.
- Vad vill du? Frågar hon med paniken i rösten.
Han börjar på att skratta.

- Vad jag vill? Men vad tror du gumman.
Han är nära nu, han sträcker ut armen mot henne och smeker hennes kind, sedan drar han fram en kniv med den andra handen. Han trycker henne mot väggen och pressar kniven mot hennes strupe. Frida kan inte tänka klart.
- Nu lyssnar du jävligt noga, din hora. Du ska ge fan i Calle, HÖR DU DET? fräser han åt henne.
I samma sekund flyger dörren upp och Erik smäller en stol i skallen på killen. Det blir svart framför ögonen på Frida och hon svimmar...

Du och jag del 11

Fridas hjärta gjorde frivolter när Erik rörde henne, hihi jag måste vara kär, tänkte hon för sig själv.

- Är du hungrig? frågade Erik sedan.

- Nja, lite kanske, svarade Frida trött.

- Sätt dig inne i TVrummet så kan jag fixa nåt åt dig som du kan äta, säger Erik

Frida ler till svar, och Erik reser sig upp och kysser henne i pannan innan han hjälper henne in till TVrummet, han hjälper henne ner i soffan. Frida sätter på TVn, byter lite kanaler tills hon väljer nån realitysåpa om överviktiga. Frida lutar sig tillbaka i soffan och hör Erik skramla i köket. Några minuter senare står han i dörröppningen till TVrummet med en bricka och studerar Frida när hon sover. Han skrattar till för sig själv och ställer ner brickan på bordet. Sedan sätter han sig bredvid henne i soffan och börjar pilla med hennes blonderade hår. Han lägger armen runt henne försiktigt för att hon inte ska vakna sedan börjar han studera hennes armar och ser alla hennes ärr. Skär hon sig också? tänkte Erik för sig själv. I samma sekund vaknar Frida och sträcker på sig.

- Jaha, oj då somnade jag? frågar hon trött.

- Hihi ja det gjorde du, svarar Erik.

- Men ät lite nu du ser så mager ut, säger Erik och nyper henne i magen.

Frida fnissar men börjar raskt äta av smörgåsarna Erik gjort iordning. Sedan börjar han fråga henne om en massa saker.

- Hur många pojkvänner har du haft då? Frågar Erik och blinkar med ena ögat mot henne.

- Seriösa pojkvänner så har jag nog haft 5 kanske, säger Frida och fnissar.

- Du då? Hur många flickvänner har du haft? Frågar hon nu skrattandes.

Erik satt och funderade ett tag.

- Får jag räkna med dom jag var ihop med på dagis? Frågar han allvarligt.

Frida kan inte hålla sig längre, hon brister i skratt och mellan skratt salvorna svarar hon ett snabbt : " Ja det får du ".

- Då har jag nog haft ca. 18-22 stycken, svarar han.

Frida blir genast allvarlig igen.

- Inte mer? Du som är så snygg, svarar hon chokat.

- Hehe, nej jag.. Jag... Jag gillar mer att.. börjar han men fortsätter:

- Nej, tyvärr inte.

- Men vadå jag gillar mer att? Berätta nu, frågar Frida.

Erik blir blossande röd om kinderna.

- Är du bisexuell elr nåt? Frågar Frida allvarligt.

Då brister Erik i skratt.

- Nej nej nej det är jag inte, men om vi säger så här, jag är en sån som mest...

Börjar han med blir snabbt avbruten av Fridas skrik, på TVn berättar dom just om allt vad Calle gjort mot henne. Tårarna rinner nerför Fridas kinder och hon vet inte vad hon ska ta sig till. Erik kramar henne hårt och mumlar tröstande ord till henne, sedan börjar han smeka henne över håret och ryggen. Frida sätter sig rakt upp i soffan, Erik håller fortfarande i henne.

- Du kommer aldrig göra så här mot mig va? För jag är nog kär i dig Erik, och det var så allt började med Calle också att jag blev kär.. Och jag vill inte att det ska bli lika med dig, Säger Frida väldigt snabbt.

Erik ler lite mot henne innan han svarar:

- Nej det är klart att jag inte kommer Frida.

Sedan kysser han henne mjukt och försiktigt på munnen när en tegelsten kommer farandes genom ett fönster och landar bakom soffan...

Du och jag del 10

Frida börjar kippa efter andan, varför ringde hon polisen?! Jävla impulser... 1000 tankar virvlar runt i hennes huvud. Men tankarna avbröts av ett ljud av sirener, hon försökte ställa sig upp men hennes vrickade fot gjorde förskräckligt ont. Hon hörde upprörda röster ifrån köket. Hon haltade mot trappen och tog ett steg i taget, väldigt försiktigt, och hela tiden hörde hon rösterna ifrån köket. En av poliserna, en kvinna i ca. 20 års-åldern såg Frida och sprang för att hjälpa henne. Dom sa ingenting Frida bara log vänligt mot kvinnan. Väl inne i köket såg hon Erik torka lite blod ifrån läppen med tröjärmen. Hon sneglade på Calle som stod och höll ett ihop vikt papper under näsan. Usch vilket bråk, tänkte hon. Sedan avbröt en av poliserna tystnaden.

- Jaha, och vem av dom här bröt sig in? Frågade han med brummande röst.

- Han med den gröna tröjan, Calle. Sa Frida och hon såg hur Calle blängde på henne.

Den kvinnliga polisen blev tårögd och gick fram till Calle.

- Vad tror du mamma kommer säga nu? Din jävla idiot, låt mig gissa, du har våldtagit henne också va? sa hon förbannat.

Polisen sneglade på Frida, och Frida bet sig tyst i läppen, kollade ner i golvet och nickade sen.

- Men Camilla, lugna ner dig nu.. Svarade Polisen med den brummande rösten.

Polisen, som tydligen heter Camilla, vände snabbt på klacken och rusade därifrån. Ingen förutom Calle verkade fatta något.

- Vad har han gjort egentligen? frågade Polisen med den brummande rösten.

Då drog Frida ut en av köks stolarna, satte sig ner och berättade precis allt Calle hade gjort henne. Polisen med den brummande rösten, som tydligen hette Anders, tog med sig Calle därifrån och sa att han skulle ringa hans föräldrar och Camilla ( Calles syster ) skulle också vara med på förhöret. När dom åkt, brast Erik i skratt.

- Men vad är det som är så roligt? Frågade Frida förvånat.

- Allt, tänk dig, jag kom hit för å kolla till dig och din fot, men det slutar med slagsmål och polis dras med i det hela också, säger Erik och skrattar fortfarande.

Frida studerar Eriks ansikte när han skrattar.

- Du är otroligt vacker, säger hon sedan dröjande.

Erik stannar upp och kollar på henne.

- Hur hårt har inte du slagit huvudet då? Svarar han fåraktigt.

I samma sekund vibbrerar något på bordet och Frida får ett SMS. Hon plockar försiktigt upp telefonen och öppnar smset ifrån Calle:

Din jävla hora, jag trodde jag kunde lite på dig men nu har du skaffat nån ny liten bög. Och jag vet vart du bor. Vänta bara tills jag kommer ut igen då jävlar får du passa dig.

Frida flämtade till och gav telefonen till Erik, som läste det sedan la armen om henne och drog henne till sig och kysste henne mjukt på munnen och viskade:

- Ta det lugnt gumman, detta kommer gå bra.

sedan smeker han henne över håret och börjar vagga henne lite.

Du och jag del 9

Du och jag kapitel 8